Nioårsåldern är en viktig och omvälvande tid i barnens utveckling. De tar ett steg ut från helheten och börjar bli självmedvetna. De börjar se på sig själva som enskilda individer.
I Bibelberättelser finns de bilder och berättelser som speglar barnens egen situation. Ett exempel är Adams och Evas utdrivning ur paradiset. Barnen har också drivits ut ur sitt paradis, barndomens paradis, och nu står de på jorden för att lära sig att leva här.
Genom berättelser med skildringar av olika hantverk och livsviktiga yrkeskunskaper, får barnen ta del av det kunnande som växte fram inom den gamla bygemenskapen. Bonden brukade sin jord, odlade sin säd och tog hand om husdjuren. Smeden tillverkade verktyg som användes för både jakt och fiske. Boningshus och lador byggdes, till skydd för människor, djur och mat.
Marknader och handel förekom också som en del i utbytet mellan människor från olika byar. Eleverna gör studiebesök och får själva utföra de gamla sysslorna.
Med utgångspunkt i den egna kroppen får barnen lära sig om gamla mått och vikter.
Under de första skolåren är handarbete en del i övandet av viljan. Den fingerfärdighet och finmotoriska skicklighet som barnen övar upp stimulerar även koncentrationsförmågan och det logiska tänkandet.
Dessa kvaliteter övas även under formteckningen, där årets tema är speglingar och symmetri.
